Att nå ett mål
Idag ska jag vara lite seriös.
När jag vaknade idag så kände jag att det skulle bli en grym dag och direkt satte jag upp ett mål: jag skulle ut och springa efter skolan.
Hela dagen gick jag runt och tänkte på detta "dagens mål" och blev bara mer och mer peppad. Men jag känner mig själv ganska bra och jag vet att jag ger upp ganska lätt när det gäller springningen.. Så därför kom jag på den briljanta idén att jag skulle låtsas att jag var jagad under tiden jag sprang, och då kan man ju inte stanna för att man har lite håll.
Halvvägs så fick jag världens håll precis under revbenen och i ena axeln (ja, man kan faktiskt få håll i axeln) men så höll jag fast vid tanken att jag var jagad hahaha låter helt sjukt men det hjälpte faktiskt xD Jag ökade tempot och sket fullständigt i hållet, jag bara sprang och kände mig typ som en svettig Forest Gump. Hej och hå vad det gick, och när det var några hundra meter kvar hem så sprang jag allt vad jag kunde, nu såg jag ju målet!
Löprundan blev lite mer än 6 km lång, i småregn, reflexväst, pannband och vantar men åh så härligt det var!
Det jag tänkte utmana er, kära läsare, med idag är att sätta upp mål för dagen. Det blir så sjukt mycket mer gjort om man har sagt till sig själv att man ska göra något. Och om man dessutom sprider sitt mål till sina kompisar så finns det ju ingen annan utväg än att göra det.
Dessutom är det ju 25 dagar kvar till jul idag och imorgon börjar julkalendern! wohooo!
Puss.
Nadia
När jag vaknade idag så kände jag att det skulle bli en grym dag och direkt satte jag upp ett mål: jag skulle ut och springa efter skolan.
Hela dagen gick jag runt och tänkte på detta "dagens mål" och blev bara mer och mer peppad. Men jag känner mig själv ganska bra och jag vet att jag ger upp ganska lätt när det gäller springningen.. Så därför kom jag på den briljanta idén att jag skulle låtsas att jag var jagad under tiden jag sprang, och då kan man ju inte stanna för att man har lite håll.
Halvvägs så fick jag världens håll precis under revbenen och i ena axeln (ja, man kan faktiskt få håll i axeln) men så höll jag fast vid tanken att jag var jagad hahaha låter helt sjukt men det hjälpte faktiskt xD Jag ökade tempot och sket fullständigt i hållet, jag bara sprang och kände mig typ som en svettig Forest Gump. Hej och hå vad det gick, och när det var några hundra meter kvar hem så sprang jag allt vad jag kunde, nu såg jag ju målet!
Löprundan blev lite mer än 6 km lång, i småregn, reflexväst, pannband och vantar men åh så härligt det var!
Det jag tänkte utmana er, kära läsare, med idag är att sätta upp mål för dagen. Det blir så sjukt mycket mer gjort om man har sagt till sig själv att man ska göra något. Och om man dessutom sprider sitt mål till sina kompisar så finns det ju ingen annan utväg än att göra det.
Dessutom är det ju 25 dagar kvar till jul idag och imorgon börjar julkalendern! wohooo!
Puss.
Nadia
Sonntag
Halo! Im die tage habe ich bin in die kirche. Es war sehr gut und ich gesang mit meine hele halsen.
Eh okej, jag kan inte tyska längre.. En gång i tiden var jag rätt haj på det faktiskt och pluggade grammatik till och med när jag sov, men trots detta fick jag bara ett vg i slutbetyg. Jag skyller på läraren, det är alltid lärarens fel. Särskilt om läraren är full av graviditetshormoner och lite galen och skrattar som en gris. Men den tiden är förbi, det var närmare bestämt nästan tre år sen jag avslutade den underbara tyskaläsningen.
Idag är jag lite trött och har inte så mycket inspiration och inte direkt några guldkorn på lager heller, men imorgon är det ju en ny vecka, vilket brukar resultera i galna situationer så kära läsare: håll ut ty jag kommer åter!
Det regnar ute men jag är faktiskt rätt glad, jag tycker inte om när folk hela tiden skyller allt på vädret och klagar på att det är för varmt eller för kallt, för blött eller för torrt. För vad är väl lite väder i denna gigantiska värld? Ni som inte håller med mig: följ med mig till centralen här i götet någon dag så ska vi stå och lyssna på de extremt duktiga gatumusikanterna som spelar där. Där ska vi stå i flera timmar och bara njuta och le när vi inser att vädret inte betyder ett skit. Det är musik och att sprida glädje som är värt att hurra för! Det är sånt man ska lägga sin energi på.
Sen ska jag lära er hur man chillar fast ändå har kul. Genom att till exempel spela in en video där alla dina tankar bara får flöda utan några som helst hinder. Det är sånt jag kallar livet.
Glad försommar! (utan mygg, lagom varmt, inget regn, vacker solnedgång och allt sånt där annat som gör dig på bra humör, om du nu tillåter vädret att göra dig bitter.)
Nadia
Future
Idag har jag funderat på vad jag vill bli när jag blir stor. Jag älskar att skriva, lattja och lira, träffa nya människor och spela musik, men vad vill jag bli då?
Jag har faktiskt ingen aning. Har alltid varit inne på att bli barnmorska eller något annat inom vården men nu vet jag faktiskt inte längre. Det är ju perfekt om man kan få jobb som undersköterska ett tag efter studenten men det är nog faktiskt inte det jag vill göra hela mitt liv.
Det skulle vara så sjukt kul att bli skådespelare. Min egna, hemliga dröm som jag inte har berättat för så många har i flera år varit att bli skådespelare i framtiden, men chansen att komma vidare på auditions känns inte så stor, men drömmen finns där. Och jag är inte direkt den som ger upp i första taget, har jag ett mål så kämpar jag så mycket jag kan, så vi får väl se!
En annan sak som skulle vara underbart att jobba som är krönikör. Tänk att bara få sitta och skriva hela dagarna. Forma vackra meningar och veta att det är människor som inte känner mig som läser mina texter.
Jaja, idag var det ett lite seriösare inlägg men det var ju så jag hade tänkt att den här bloggen skulle vara: extremt blandad.
Har ni några förslag på vad jag skulle kunna bli så tell me, känns som att det är dags att börja fundera lite på det nu, det är ju trots allt bara 185 dagar kvar till studenten! :D
Fridens liljor.
Nadia
Musikvideo
Som nog de flesta vet så är jag en riktig dagdrömmare. Jag kopplar bort allt och hamnar någonstans där bara jag och mina tankar existerar. Rätt så härligt ibland, men ofta pinsamt när jag inser att jag "is living the dream". Det hände idag.
Imorse gick jag upp 06.40, vilket resulterade i extrem trötthet vilket leder till att mina dagdrömmar förvärras ännu mer. Som vanligt så lyssnar jag på min ipod när jag åker till skolan, och jag har ju så sjukt grym musiksmak så man blir på så bra humör när man lyssnar! :D men jaja, när jag stod på spårvagnen, hög volym och dagdrömmande så kom en riktig pepplåt i lurarna. Introt spelades och när sången började så sjöng jag med, för full hals, svängde med håret och sånt där som man gör när man är cool. Jag trodde jag var med i en musikvideo, men när jag fick några konstiga blickar från två snygga killar som satt snett brevid mig så flög jag tillbaka till verkligheten och insåg att jag är störd. Jag brast ut i ett asgarv och kunde inte sluta skratta hur mycket jag än försökte tänka på annat. Och det var tre hållplatser kvar tills jag skulle gå av!
Så där stod jag och skrattade för mig själv medan glädjetårarna rann, hoppas jag kunde glädja de snygga killarna också.
Honungskyss.
Nadia
Ett konstigt fenomen
Jag kände att det är allt eller inget som gäller så det är väl lika bra att kicka igång den här bloggen rejält!
Jag ska berätta om en sak som hände för några helger sen när jag hade varit i skövde. Jag spelar, som ni kanske vet, gitarr sedan några månader tillbaka. Har en vacker, svart pärla, inte mindre än en Fender CD60. Gillar den enormt mycket och är så stolt över den, jaaa mammas lilla älskling pusspusspuss!
Eh, okej.. kanske inte riktigt men jag gillar den väldigt mycket och det är så kul att spela på den! Till saken. Jag hade varit i skövde och hälsat på frugan, och självklart följde guran med. Sen på söndagen när jag hade gått av tåget här i göteborg så gick jag där och kände mig cool med gitarren på axeln, och så hör jag plötsligt någon som ropar "duu! hallå, du med gitarren!" jag tittar mig omkring men ser ingen annan med gitarr så jag stannar och vänder mig om och där. shit asså, världens 10-poängare kommer springandes mot mig och där står jag och känner mig inte alls lika cool längre. Han springer ifatt mig och sträcker fram handen och hälsar "ööh, tja! Martin.. och du?" chockad som jag var, både av situationen i sig men även hans ursnygga utseende, glömmer jag av vad jag ska säga och svarar tafatt med ett brutalt skratt. Martin blir lite fundersam om allt står rätt till hos mig men när jag väl samlat mina tankar så sträcker jag fram min svettiga hand, säkert full av svininfluensabakterier och säger med en säker ton "hej, Nadia heter jag" i samma sekund som jag avslutar meningen så kommer låten "nadia heter jag och jag är så go och gla, tjoafadderittan rej, hej!" upp i mitt huvud och självklart börjar jag sjunga den, högt, med enorma armrörelser och ja, så där som bara jag kan göra.
I allafall, när situationen än en gång lugnat sig och han får tid att berätta varför han hade ropat på mig så visar det sig att han tyckte jag såg ut som värsta stjärnan när jag klev av tåget och att han hade satsat 1000 spänn med sin kompis lite längre bort om att jag var grym på att spela gitarr. Så han bad mig riva av värsta gitarrsolot, och cool som jag är sa jag såklart "självklart!" Mitt på centralen, med massa folk runt omkring, så börjar jag plocka upp min gitarr. Jag satte på axelbandet och stämde den lite på gehör från ingenstans. När jag sa att jag var beredd så ropade han högt så att alla på perrongen hörde. "Okej, nu är det så här att det här är Nadia och hon är en stjärna. En okänd stjärna och hon är grym, jag lovar! Om alla skulle kunna ta sig tid att stanna och lyssna på det grymmaste gitarrsolot ni någonsin har hört så vore det guld!" Allt folk på perrongen såg ut att vara slowmotion-filmade för helt plötsligt rörde sig ytterst få. Nästan alla hade stannat för att lyssna på det nya stjärnskottet. Me.
Jag började lite lätt med ett D men höjde snart nivån och ohyeah vilket ös det blev! Upp med gitarren bakom nacken och hej och hå. Så grymt!
När jag vaknade upp ur min dagdröm på perrongen så skrattade jag. Jag skrattade och skrattade och alla runt omkring mig kollade konstigt på mig. Tänk skulle jag, coola Nadia, få vara med om något sånt. Då skulle jag ha målat ett kors i mitt vita tak här hemma.
Er föralltid.
Nadia
Jag ska berätta om en sak som hände för några helger sen när jag hade varit i skövde. Jag spelar, som ni kanske vet, gitarr sedan några månader tillbaka. Har en vacker, svart pärla, inte mindre än en Fender CD60. Gillar den enormt mycket och är så stolt över den, jaaa mammas lilla älskling pusspusspuss!
Eh, okej.. kanske inte riktigt men jag gillar den väldigt mycket och det är så kul att spela på den! Till saken. Jag hade varit i skövde och hälsat på frugan, och självklart följde guran med. Sen på söndagen när jag hade gått av tåget här i göteborg så gick jag där och kände mig cool med gitarren på axeln, och så hör jag plötsligt någon som ropar "duu! hallå, du med gitarren!" jag tittar mig omkring men ser ingen annan med gitarr så jag stannar och vänder mig om och där. shit asså, världens 10-poängare kommer springandes mot mig och där står jag och känner mig inte alls lika cool längre. Han springer ifatt mig och sträcker fram handen och hälsar "ööh, tja! Martin.. och du?" chockad som jag var, både av situationen i sig men även hans ursnygga utseende, glömmer jag av vad jag ska säga och svarar tafatt med ett brutalt skratt. Martin blir lite fundersam om allt står rätt till hos mig men när jag väl samlat mina tankar så sträcker jag fram min svettiga hand, säkert full av svininfluensabakterier och säger med en säker ton "hej, Nadia heter jag" i samma sekund som jag avslutar meningen så kommer låten "nadia heter jag och jag är så go och gla, tjoafadderittan rej, hej!" upp i mitt huvud och självklart börjar jag sjunga den, högt, med enorma armrörelser och ja, så där som bara jag kan göra.
I allafall, när situationen än en gång lugnat sig och han får tid att berätta varför han hade ropat på mig så visar det sig att han tyckte jag såg ut som värsta stjärnan när jag klev av tåget och att han hade satsat 1000 spänn med sin kompis lite längre bort om att jag var grym på att spela gitarr. Så han bad mig riva av värsta gitarrsolot, och cool som jag är sa jag såklart "självklart!" Mitt på centralen, med massa folk runt omkring, så börjar jag plocka upp min gitarr. Jag satte på axelbandet och stämde den lite på gehör från ingenstans. När jag sa att jag var beredd så ropade han högt så att alla på perrongen hörde. "Okej, nu är det så här att det här är Nadia och hon är en stjärna. En okänd stjärna och hon är grym, jag lovar! Om alla skulle kunna ta sig tid att stanna och lyssna på det grymmaste gitarrsolot ni någonsin har hört så vore det guld!" Allt folk på perrongen såg ut att vara slowmotion-filmade för helt plötsligt rörde sig ytterst få. Nästan alla hade stannat för att lyssna på det nya stjärnskottet. Me.
Jag började lite lätt med ett D men höjde snart nivån och ohyeah vilket ös det blev! Upp med gitarren bakom nacken och hej och hå. Så grymt!
När jag vaknade upp ur min dagdröm på perrongen så skrattade jag. Jag skrattade och skrattade och alla runt omkring mig kollade konstigt på mig. Tänk skulle jag, coola Nadia, få vara med om något sånt. Då skulle jag ha målat ett kors i mitt vita tak här hemma.
Er föralltid.
Nadia
Hej alla fans
Den här bloggen kommer vara full av ironi och andra härligheter så ta inte allt för allvarligt, men om jag skriver om något seriöst så är det inte skämt. Bara så att ni vet liksom, så att jag vet att ni är lika smarta som mig och så att vi kan ha sjukt kul tillsammans!
Detta kommer som sagt vara en extremt blandad blogg, allt från det oseriösaste oseriös till det seriösaste seriös och allt där emellan :) Det är lite så vi har det här i götet, två inlägg om dan om det är bråttom!
Jag älskar er.
Nadia
Detta kommer som sagt vara en extremt blandad blogg, allt från det oseriösaste oseriös till det seriösaste seriös och allt där emellan :) Det är lite så vi har det här i götet, två inlägg om dan om det är bråttom!
Jag älskar er.
Nadia
