nadiabeckenham

När jag skulle flytta från Kristianstad för snart 10 år sedan så fick jag välja en låt som alla i klassen skulle sjunga som "avskedssång". Jag satt där och var rätt deppig för att jag skulle behöva lämna alla mina vänner och så kom jag på vilken sång jag ville att vi skulle sjunga. Lärarna blev lite chockade över att jag, en 8-årig tjej valde just den låten men jo, jag stod fast vid mitt val och så började vi sjunga. Jag hann sjunga ungefär två ord innan tårarna kom. Där satt jag, liten, ledsen och rädd för att flytta till ett nytt ställe och fällde tårar till "vem kan segla förutan vind". Jag skämdes och försökte kolla ner i bordet så att ingen skulle se att jag grät men jag lyckades nog inte så bra.
Förut idag när jag satte mig vid pianot så tog jag fram en gammal notbok vi har och slog upp en helt random sida.

Och där var den. Låten. Jag satte mig och spelade den om och om igen och fick verkligen tillbaka känslan jag hade där i klassrummet på Vilanskolan. Jag saknar mina Kristianstadsvänner men samtidigt är jag så glad för att våran familj är flyttfåglar. Jag har liksom fått typ tre gånger så fler vänner än om vi skulle bott kvar på ett och samma ställe hela livet. Och det finns ju faktiskt facebook så att man kan hålla kontakten.

Puss.
Nadia