nadiabeckenham

Årets nyårs-rim:

Nu är året snart slut, granen har vi ännu inte kastat ut. Ett år går så fort, man får egentligen inte så mycket gjort. Alla saker man lovar hit och dit, det blir inte gjort ett enda skit.
Detta året har varit ett ganska vanligt år, men jag har permanentat mitt hår. Minns knappt vad som har hänt, det är så mycket jag har kännt.
Vänner här, vänner där, men vem har jag egentligen kär? Jag trodde detta året skulle bli året D, men jag lät det inte ske. Kanske träffar jag någon i England, eller så rinner allt bara ut och blir sand.
Nu låter jag förvisso väldigt desperat, kanske är det bara en massa prat.
Vi får se vad som händer, kanske det vänder.
2010, du kan börja, jag lovar att inte sörja!

1. Gjorde du något i år som du aldrig gjort förut? Yes! Bland annat gick jag på Veronica Maggio-konsert <3

2. Höll du några av dina nyårslöften? Hade inga, tråkigt nog.

3. Blev någon/några av dina vänner föräldrar i år? Humhumhum... vänner och vänner, folk jag känner blev det.

4. Dog någon som stod dig nära? Nej

5.Vilka länder besökte du? Norge och Danmark

6. Är det något du saknar år 2009 som du vill ha år 2010 ? Mer resor, mer glädje och lite kärlek hihihiii

7. Vilket datum från år 2009 kommer du alltid att minnas ? Min födelsedag, dagen då min bror gifte sig och några andra datum som är för hemliga för den här bloggen.

8. Vad var din största framgång 2009 ? Jag överlevde.

9. Största misstaget ? Vette sjöen om jag har gjort några misstag! haha, ne det klart jag har gjort.

10. Har du varit sjuk eller skadat dig ? Lite förkyld.

11. Bästa köpet ? Någon av mina flanellskjortor eller en tröja.

12. Vad spenderade du mest pengar på ? Mat haha

13. Gjorde någonting dig riktigt glad? Yes, även här Veronica Maggio-konserten med Tobias på min födelsedag!

14. Vilka sånger kommer alltid att påminna dig om 2009 ? Boom Boom Pow - Black Eyed Peas, alla Timo Räisänen-låtarna, Orange Sky - Alexi Murdoch och massa mer.

15. Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år ? Lite blandat, men överlag har jag ju varit glad så :)

16. Vad önskar du att du gjort mer ? Vågat säga hej till fler människor.

17. Vad önskar du att du gjort mindre ? Varit så sörja feg.

18. Hur tillbringade du julen? Med familj och släkt.

19. Blev du kär i år ? Lite..

20. Favoritprogram på TV ? Scrubs!

21. Bästa boken du läste i år? Den jag läser nu: History of Love

22. Största musikaliska upptäckten? Massor. För mycket för att skriva här som ni lär förstå om ni kollar på alla mina spotify-playlists.

24. Något du önskade dig och fick när du fyllde år? En gitarr! :D

25. Något du önskade dig men inte fick? Brukar inte önska mig så mycket så nej.

26. Vad gjorde du på din födelsedag 2009 ? Tobias kom hit och så gick vi på kulturkalaset och lyssnade på Veronica Maggio tills jag grät <3

27. Finns det någonting som skulle gjort ditt år ännu bättre ? Ja.

28. Hur skulle du beskriva din stil år 2009? Chill!

29. Vad fick dig att må bra ? Mina fina vänner hihihi

30. Vilken kändis var du mest sugen på? Joaquin Phoenix haha

 

 

Gott nytt år alla fans och ta hand om er ikväll!

Puss.

Nadia

Läs detta om ni vill lära känna mig lite bättre, jag är ego idag.

Fick en så sinnessjukt bra bok i julklapp som heter The history of love. Har hittills bara läst 20 sidor men är redan fast i den. Den är på engelska om ni inte förstod det och häromkvällen när jag låg och läste högt för mig själv för att även förbättra mitt uttal så tror jag att jag läste det vackraste jag någonsin läst.

"Once upon a time there was a boy who loved a girl, and her laughter was a question he wanted to spend his whole life answering. When they were ten he asked her to marry him. When they were eleven he kissed her for the first time. When they were thirteen they got into a fight and for three weeks they didn't talk. When they were fifteen she showed him the scar on her left breast. Their love was a secret they told no one. He promised her he would never love another girl as long as he lived. What if I die? she asked. Even then, he said. For her sixteenth birthday he gave her an English dictionary and together they learned the words. Whats this? he'd ask, tracing his index finger around her ankle, and she'd look it up. And this? he'd ask, kissing her elbow. Elbow! What kind of word is that? and then he'd lick it, making her giggle. What about this? he asked, touching the soft skin behind her ear. I don't know, she said, turning off the flashlight and rolling over, with a sigh, onto her back. When they were seventeen they made love for the first time, on a bed of straw in a shed. Later - when things happened that they could never have imagined - she wrote him a letter that said: When will you learn that there isn't a word for everything?"

Glöm inte att jag älskar er.
Nadia

God morgon kära läsare! Just nu sitter jag i bilen på väg till Lidköping för att gå upp ytterligare några kilon hähä.. Det är dessvärre inte så bra väglag men mamma är så duktig så! Känns förövrigt sjukt grymt att min bloggidol har varit inne och läst MIN blogg! Besök hennes blogg här: www.spiderchick.blogg.se. Jag har flåsor i min mun om någon vill veta och dom gör SKITONT! Kanske har jag fått dom som straff så att jag inte ska kunna äta mer? Jaja, annars mår jag bra, hur år ni? Skriv en kommentar om vad ni fick i julklapp vettja! :D puss. Nadia

God jul alla fans! Det är ni som får mig att fortsätta kämpa! Ni är grymma, glöm aldrig det!

Puss.
Nadia

När jag skulle flytta från Kristianstad för snart 10 år sedan så fick jag välja en låt som alla i klassen skulle sjunga som "avskedssång". Jag satt där och var rätt deppig för att jag skulle behöva lämna alla mina vänner och så kom jag på vilken sång jag ville att vi skulle sjunga. Lärarna blev lite chockade över att jag, en 8-årig tjej valde just den låten men jo, jag stod fast vid mitt val och så började vi sjunga. Jag hann sjunga ungefär två ord innan tårarna kom. Där satt jag, liten, ledsen och rädd för att flytta till ett nytt ställe och fällde tårar till "vem kan segla förutan vind". Jag skämdes och försökte kolla ner i bordet så att ingen skulle se att jag grät men jag lyckades nog inte så bra.
Förut idag när jag satte mig vid pianot så tog jag fram en gammal notbok vi har och slog upp en helt random sida.

Och där var den. Låten. Jag satte mig och spelade den om och om igen och fick verkligen tillbaka känslan jag hade där i klassrummet på Vilanskolan. Jag saknar mina Kristianstadsvänner men samtidigt är jag så glad för att våran familj är flyttfåglar. Jag har liksom fått typ tre gånger så fler vänner än om vi skulle bott kvar på ett och samma ställe hela livet. Och det finns ju faktiskt facebook så att man kan hålla kontakten.

Puss.
Nadia

Imorgon är det julafton och snön ligger kvar än så länge! :D
Ja, har inte så mycket att skriva idag mer än att önska er alla en riktigt god jul! och förresten, ett tips från coachen: kläm inga finnar/pormaskar idag för dom blir bara värre. Jag lovar. Jag vet.

Imorgon ska jag gå och försöka känna mig bekväm i min udda klänning. Hoppas jag lyckas.
Nej, nu ska jag sluta prata skit.

Jag älskar er.
Nadia

Hahahaha måste berätta om en helt sjuk grej som hände nyss xD Jag och pappa var och kollade på en nyöppnad Sportlife-anläggning typ 1 km bort från oss och så fick vi lite rundvandring av en receptionist och ja, när vi nästan hade kollat i alla rum och vrår så frågar hon rakt ut "har ni barn?" Pappa blir helt tyst och rör inte en min medan jag hinner tänka "åhnej, jag vill inte bryta ihop i skrattanfall nuuu!" Hon ser frågande ut eftersom ingen av oss svarar men tillslut får jag fram "asså, jag är hans barn.." innan jag börjar skratta. Pappa står och biter sig i kinderna och hon inser sitt misstag och försöker fint förklara för pappa "ja men, ta det som en komplimang, du ser ju ung ut"
Men jag då? Ser jag ut som 40 menar hon då eller? Hon fortsatte och prata på men jag kunde inte hålla mig allvarlig. Det blev inte så brutalt skratt som tur var men usch, typ dunderhemsk situation haha :D
Ohwell, vi tackade för oss och kikade in i barnrummet (som var anledningen till varför hon hade frågat om vi hade barn) och så fort vi hade kommit utanför dörrarna bröt både jag och pappa ihop och hela hemvägen satt pappa och kollade sig i backspegeln och sa nöjt "ptjaa, jag kanske är rätt fräsch ändå!" medan jag satt och tänkte på hur gammal jag måste se ut..

Dagens skratt. Tack Sportlife-kvinnan!

Nu är det förresten bara 2½ dag kvar till julafton och jag har köpt en mycket konstig men på något sätt vacker klänning.

Puss.
Nadia

-mitt ansikte inte är gjort för vinterväder
-jag är ett as som inte gör något när det sker en misshandel bredvid mig
-jag hatar när fötterna blir för varma i raggsockar
-jag måste ta tag i mitt liv
-jag inte har köpt en chokladkalender än, trots att jag lovade alexandra
-det är sex dagar kvar till julafton

Jag kan inte sluta skratta. Alla underbara människor som ser ut som töntar när de går där i sina mössor, halsdukarna virade tusen varv runt halsen och tjocka vantar. Alla ser så härliga ut, och jag ser ju likadan ut (fast utan mössan då..) Det är typ bara på vintern som man får stå nära någon i busskuren, för att det blåser isvindar ute. Det är bara på vintern som man hatar att bussen är sen tusen gånger mer än i vanliga fall. Och det är bara på vintern som alla blir barn igen.
När första snön kommer och man går på stan så möts man av leenden överallt. Alla är lyckliga över att få ta fram alla mysiga tjocktröjor och att få ta fram julpyntet. Och med bara en vecka kvar till jul så ställer sig ett gäng sköna människor i en glasbur på avenyn och spelar musik för att få in pengar till att hjälpa malariasmittade människor. Hur underbart är inte det?

Jag kan helt ärligt säga att det jag älskar allra mest här i världen är människor som tänker på andra före de själva. Mitt i all julstress och alla julklappar som ska handlas så låser de in sig i en bur och står och pratar i sex dygn. Inga som helst möjligheter att lämna glasburen för att köpa en sista julklapp.
Det är sånt jag kallar kärlek. Hela jag blir varm och mina läppar kan inte sluta le. Och som pricken över i:et så har det snöat hela kvällen.

Jag är lycklig.
Nadia

I nio månader har jag med jämna mellanrum gått upp och ner för Ortodontiklinikens trappor vid Sahlgrenska. I nio månader har jag gått istället för att bara trycka på en knapp och ta hissen. Och alltid går jag fel.
Antingen så går jag en våning för lite så att jag hamnar hos vaktmästarna eller så går jag en trappa för mycket och hamnar någon helt annan stans. Jag lär mig aldrig. Denna rutin borde sitta ganska rejält vid detta tillfälle, men antagligen är det min ständigt förvirrade hjärna som inte orkar tänka på hur många trappor jag har gått. Och inte vågar man gå fram till hissen och kolla vilken våning Ortodontikliniken egentligen ligger på, nej det är ju pinsamt för någon kan ju se mig...

Egentligen ser jag bara positivt på denna orutinerade rutin, det betyder ju att mitt inte bara går framåt av slentrial utan att det faktiskt händer något nytt varje dag. Som att gå fel. Kanske är mitt slentrial i livet att alltid göra fel, alltid skämma ut mig och alltid snubbla på de mest publika platser.

Men då får det väl vara så, för en trappa hit eller dit har ju ingen dött av. Eller iallafall inte jag.

Och på tal om något helt annat så luktade det prickigkorv på bussen hem idag, jag mådde illa innan. Och ja, som ni nog redan har listat ut så mådde jag ännu mer illa när jag satte mig på bussen.
Intresseklubben antecknar som man alltid sa för några år sen, jag undrade alltid vilka som egentligen var medlemmar i intresseklubben. Jag skulle velat bli medlem där, fatta vad sjukt mycket onödig fakta man hade vetat då!

Och ja, en sak till.. Köpte ett par svarta, tjocka, ribbade strumpbyxor idag på Gina som troligtvis inte går att byta eftersom jag har provat dem. Kostar 79 i butik, jag säljer de för 70. PANG PRIS! köpa?

Glid i frid!

Nadia

Jag har en post-it-julgran på väggen med massa uppmuntrande ord på och med julgranskulor i! Vad har ni på väggen?

Sitter och kollar på svenska hjältar-galan och tårarna rinner. Och mitt i allt gör Tilde ett reportage om hur man ska få världen till en lite bättre plats att leva på. Hur ska man kunna sprida glädje när folk på bussen hatar att någon sätter sig bredvid? Jo, genom ett leende!

Ibland är livet så där bubblande härligt så att det känns som att hela magen är full av fisar fast det egentligen bara är massa skratt som väntar på att få flöda ut ur munnen.
Just så känner jag idag. Det har varit en grym dag trots att jag är väldigt trött. Började dagen med att åka till Alexandra och äta julfrukost och kolla på några avsnitt av Greveholm sen till skolan och hade klädsim på gympan och sen matteprov men det kändes gött när jag hade gjort klart det!

Livet blir ju inte mindre bra när man hör världens bästa tjuvlyssningar på bussen heller! Mest är det fyllegubbar som är högljudda som berättar roliga saker och blir förbannade på allt och alla, men även tjejer som sitter och pratar med deras killar om någon kille som hon tycker är söt. Känns så patetiskt men sjukt kul att lyssna på!

Förlåt förresten för att jag har varit borta i några dagar men nu vet ni att jag lever om ni nu undrade!

Puss.
Nadia

Just nu sitter jag och ihärdigt inväntar att klockan ska bli 13.37 för då får jag öppna en överraskning som ligger på ett usb-minne. Det är vackert sånt där. Jag hoppades inatt när jag gick och la mig att jag kunde få sova till 13.30 så att jag slapp så mycket vaken väntan. Skulle ju varit perfekt om jag bara hann gå ner och hämta frukost och sen stoppa i det där lilla 4 GB usb-minnet i datorn och upptäcka överraskningen. Men istället vaknade jag 11.15 och kunde verkligen inte somna om. Så nu sitter jag här. Väntandes och funderandes över vad det kan vara. Kanske något stort, kanske inget alls.
Återkommer inte med svaret tror jag. Eller vi får se.

Idag är det iallafall söndag och jag är lycklig. Jag ska plugga och städa mitt rum hela dagen men det hindrar tydligen inte mina läppar från att le. Dessutom är det så där vackert höst/vinter-grått ute, sånt väder som gör de flesta foton underbara och mystiska. Men jag har inte tid att fota idag, tyvärr.

Och nu är det bara 1 timma och 23 minuter kvar.

Puss.

Vet inte hur många gånger jag har sagt det förr, men det är värt att sägas igen: vad vore livet utan musik? Det spelar ingen roll hur ont i huvudet jag har eller hur trött jag är, om jag är skitsur eller skitglad, musik tar bort min huvudvärk, gör mig glad och får mig att dansa och bli helt galen. Jag älskar det.
Det är som att någon trycker på en on-knapp i mitt huvud för jag kan seriöst inte kontrollera min kropp när jag hör gamla godingar som Bring it all back med S club 7, så sjukt go partymusic haha :D

Igår bakade jag och mina kära vänner typ 100 lussekatter och skrev en maxxad jullåt :D och nu sitter jag och lyssnar på Aaron Carter hahaha xD Så sjukt gött när jag märker att jag fortfarande kan alla låtar, alla pauser och allt, det kallar jag ett äkta fan ;)

Puss! (på aaron carter..)

Ibland är det bara så.
Så som det får vara ibland.
Svårt och hårt.
Lätt och nätt.

Men livet går vidare ändå, det måste det och jag gillar det.
Det ger livet nyans, en liten chans.

Det känns krävande att ha en blogg som är offentlig, hur gör alla andra egentligen? Man vill ju att någon ska läsa det man skriver men ändå inte. Man vill inte få några kommentarer om det i det verkliga livet. Bara berätta hjärtats innersta. Ska vi säga så? Inga kommentarer om seriösa inlägg i verkligheten, bara skrivna kommentarer här.

Och nej, jag är inte deprimerad eller ledsen. Bara en helt vanlig sjuttonåring som inte riktigt har koll på allt och som inte riktigt vet hur livet fungerar. Men det är gött ändå, testa sig fram liksom. Och här är jag nu, i en lite seriösare del av mitt liv. Men kära läsare, ge inte upp hoppet om galna upptåg, självklart kommer det också! :)

Ni är bäst.

Nadia

...skulle man kunna kalla min kropp just nu. Min hud är liksom.. ptjaa, väldigt blek och ungefär så reflekterande som guld. Och imorgon har vi simning på idrotten ohyeah!

Jag har inget vettigt att skriva idag och dessutom är jag väldigt trött och dagen till ära har jag fått en finne på ryggen(!?)
Återkommer imorgon älsklingar!

Sov gott.
Nadia

Tänk vad mycket man längtar efter här i livet. Just nu längtar jag efter studenten, efter Kenya och efter att ha någon att dela livet med. Jag saknar pussar och den där ljuvliga känslan när man tittar på den man älskar och får fjärilar i hela magen.